Samir dömdes när han bara var 15 år – 1986 – för att ha mördat sin styvmamma. Det tog 30 år. Sen den 13 december kom äntligen beskedet. Tingsrätten slår fast i sin dom:
”Åtalet i den del som avser mord den 21 maj 1986 ogillas.”
Samir har frikänts.

Läs hela domen här.

Klockan 14 den 7 april meddelade Svea hovrätt sitt beslut i Samirs fall.
Samir var på plats i hovrätten när beslutet kom: att han beviljas resning och att fallet nu kommer tas om igen i tingsrätten.

Läs och se video här.

Den 1 december fattade kammaråklagare Anders Tordai beslut om Samirs resningsansökan. I dokumentet han lämnar in tillstyrker han att målet tas upp på nytt.

I dag kom till slut beskedet Samir väntat på. Åklagaren tillstyrkte att han ska få resning.
– Under den nu återupptagna förundersökningen bedömer jag att bevisning framkommit som entydigt talar mot att Samir är gärningsman. Sammantaget anser jag att det nu finns bevisning som inte förebringats tidigare och det är sannolikt att dess förebringande skulle ha lett till att Samir frikänts. Jag anser därför att resning bör beviljas, skriver åklagaren Anders Tordai.

Den 10 september kom beskedet. Förundersökningen för det mord Samir dömdes för 1986 ska öppnas på nytt.
– Jag sprang runt lycklig. Det var både tårar och skratt. Det var så mycket känslor att jag inte kan förklara det riktigt, säger Samir.

Se tv-klippet här:

Det är snart 30 år sedan Samir erkände mordet på sin styvmamma. Här är turerna som lett fram till att fallet tas upp på nytt.

Christer Widemalm vid tekniska roteln vid polisen i Stockholm bekräftar förhoppningarna – att praktiskt taget allt av det gamla spårmaterialet finns kvar. Bland annat de handdukar som Samir berättat att pappan torkat av sig blod på. Men Samirs tröja finns inte med. Kanske är det den som fått beteckningen tygstycke? Eller har den försvunnit?

Här är hela förteckningen över det sparade spårmaterialet.

 

På uppdrag av advokat Sargon De Basso har Olle Lindquist, docent i rättsmedicin, granskat förundersökningsprotokollet. Här är bristerna han kommit fram till:

Sanna, som var Samirs flickvän i tonåren,  har följt fallet och väntat på att bli kontaktad.
Men när ingen hört av sig ringer hon Samir och frågar. Och sedan ringer hon oss.

Hon berättar om Samirs pappa och om den skräck som de två bröderna levde i efter mordet.

De sov med kniv och basebollträ under sängen, för de vara så rädda för sin pappa.

Vi går tillbaka till morddagen. Pappan kom hem vid 17.30 på kvällen, alltså sex timmar efter att skolan slutat. Poliserna som bevakade lägenheten och lämnade beskedet om mordet, skrev en rapport om vad som hände.

”När han blev underrättad om detta blev han mycket upprörd och gav ett hatigt intryck. Det första han sa var att skulle mörda den 16-årige sonen och lämna Tensta.”

Poliserna noterade att pappan inte var mottaglig för beskedet att han inte fick röra sig fritt i lägenheten på grund av fortsatt teknisk undersökning. Han fick sätta sig på en stol i köket i väntan på att ytterligare en polisbil skulle anlända. Patrullen ville ha förstärkning. Men när de väntat en liten stund rusade pappan plötsligt fram till köksbänken där det låg en kniv.

”Han hinner få tag i kökskniven och riktar kniven mot sin mage. Han håller ett kraftigt grepp om kniven och släpper ej kniven förrän vi tryckte ned mannen på köksgolvet. Vi håller mannen nedtryckt tills vi får biträde av radiobil 9284.”

Läs hela rapporten:

Bara några dagar innan avsnitt 9 skulle spelas in ringer en person som Anders Johansson hittade tidigt i materialet. Det är en av sönerna i familjen där lillebrodern fick bo från morddagen och närmaste tiden efter.

Han heter Bahattin och var som en bror till både Samir och lillebror. Det han berättar gör Anders Johansson mållös. I veckans avsnitt av #Fallet dyker äntligen en pusselbit som Anders letat länge efter upp.

I åttonde avsnittet av #Fallet träffar Anders Johansson Samirs pappas tredje hustru Janette och hennes dotter Maria, Samirs halvsyster. Bilden de målar upp av fadern är skrämmande.
– Jag var jätterädd för att bli mördad. Jag bara grät, berättar Janette.
– Jag är en mördares dotter, säger Maria.

Hur kunde Socialen placera Samir hos pappan – som han precis hade angett för mord?

Birgitta Lardell, pensionerad socialsekreterare, föreslår att vi ska söka efter besluten för att få de rätta svaren.
Och i stadsarkivet fanns de kvar.  Som huvudskäl till placeringen hemma hos pappan anges:
1. Att man ej har hittat någon lämplig institution som anser sig kunna erbjuda Samir den vård han för närvarande tycks behöva.
2. Samirs fader och Samir motsätter sig båda en institutionsplacering.

Samir greps och förundersökningen som skulle klarlägga vad som hade hänt inleddes samma dag.
Men protokollet visar att utredaren inte tog några initiativ till att höra Samirs mamma, Farida, om vad hon eventuellt kunde veta.

Dagarna gick och när inget hände vände sig Farida till Samirs advokat och sa att hon ville bli förhörd.
Advokaten kontaktade då polisen som två veckor efter mordet, den 4 juni 1986 ringde till Farida.
Exakt vilka frågor som ställdes eller hur långt samtalet framgår inte.  Men det hela sammanfattas på tolv rader och upptar en tredjedels A4-sida.

Sedan står det inget mer.
Den som här alltså kunde ha något berätta, om att det till exempel kunde finnas en alternativ gärningsman, hördes därefter aldrig mer i utredningen.

Samira, Samirs syster, bodde med sin mamma Farida och hade bara sporadisk kontakt med sin far. Hon uppger att hon var rädd för honom.

Ett par veckor efter  Anders Johansson intervjuat Samira får han fram en anmälan, som Samira gjort mot sin pappa, från polisens arkiv.

Där går att läsa följande:

”Han var aggressiv och högljudd och ville även denna gång att målsägaren skulle flytta hem. Under samtalet blev han mer och mer aggressiv och sa: ”jag ska döda dig, jag ska komma och slakta dig,” och liknande. Samtalet avslutades med att målsägaren lade på luren. Målsägaren uppgav att hon känner allvarlig fruktan för att fadern ska genomföra hoten. Enligt målsägaren är familjens heder viktigare för fadern än målsägarens hälsa. Polismannen som tog upp anmälan noterade också att målsägaren, alltså Samira, efter den senare händelsen mådde så psykiskt dåligt att hon fick uppsöka sjukhus.”

Samir ringde larmsamtalet klockan 9.36. En kvart senare, strax före 10, kom ambulans och första patrullen fram och började titta på kroppen. Pappan hade lämnat lägenheten halv åtta och lillebror tio över åtta. I sitt erkännande sa Samir att han väntade tills han blivit ensam i lägenheten och därefter genomförde mordet.

Om vi räknar med att dådet tog minst fem minuter och Samir påbörjade angreppet direkt då lillebror gått, kan styvmamman ha legat död kvart över åtta som tidigast. Det innebär alltså att hon kan ha legat död maximalt en och en halv timme när ambulans och första patrullen anlände strax före tio.

Vad gjorde ambulanspersonalen för iakttagelser?

När Anders Johansson började granska fallet Samir var likstelheten en annan sak han reagerade på. Det verkade som att kroppen legat betydligt längre än vad Samirs erkännande medgav. Var pappan och lillebrodern hemma när mordet skedde?

I utredningen finns tre olika noteringar om hur långt likstelheten har framskridit. I teknikernas protokoll går det att utläsa:

De påbörjade alltså sin undersökning 11.15. Styvmamman kan då maximalt ha varit död i tre timmar. Men teknikerna konstaterade att ”knälederna har fullt utvecklad likstelhet”.

I avsnitt 6 jämför Anders Johansson noteringarna i utredningen med en tabell som  kriminalteknikerna använder för att se om det nu, nästan 30 år senare, går att få fram ett annat klockslag för när mordet skedde.

Tabellen är publicerad med tillstånd av kriminalkommissarie Tony Möörk.

Källa: https://kriminalteknikern.wordpress.com/dodstecken/

På dubbelsängens lakan syns massor av tydliga stänk av blod vid huvudändan, det ser ut som riktigt svarta prickar, en del kan vara stora som änden på en blyertspenna, kanske 5-6 millimeter. En del stänk måste vara mer än en centimeter i diameter. Det har kommit på båda kuddarnas örngott. På ena kudden är det säkert hundra stänk, på den andra gott och väl ett 50-tal.

Eftersom det varit fråga om en närkamp borde rimligen gärningsmannens kläder ha liknande stänk på sig. Men på bilden av Samirs tröja syns inte ett enda stänk.

När ambulanspersonalen kom till Glömmingegränd 20 mötte de en ung kille som satt på telefonbordet i hallen och grät.

Ambulansföraren frågade: ”Hej, sitter du här ensam. Vad har hänt här då?”

Killen svarade att han bråkat med sin mamma. När ambulansföraren frågar var hon är, pekar han mot sovrumsdörren och svarar: ”Där inne.”

I nästa avsnitt har vi bett Olle Lindquist, docent i rättsmedicin, en av Sveriges främsta på sitt område, att gå igenom de rättsmedicinska fynden.

Olle Lindquist har tidigare arbetat med en mängd uppmärksammade mordfall genom åren.  Han har även varit med och granskat samtliga styckmord som begicks i Sverige under en 30-årsperiod, och bland annat gjort schema över vart och ett av offren på det sätt som de lemlästats.

Det Olle Lindquist inte vet om knivvåld är inte värt att veta.

Vad kommer han fram till? Om två dagar släpps nästa avsnitt. Lyssna då.

 

#Fallets reporter Anders Johansson chattade med läsarna om avsnitt 5.  En läsare frågade bland annat: ”Kommer du att lösa fallet?”

”Ambitionen är att försöka svara på frågan vad det egentligen var som hände den där morgonen. Och om det var rätt person som dömdes. Om det lyckas vet jag inte. Men jag hoppas att bilden ska klarna något i alla fall”,  svarade Anders.

Läs hela chatten här.

Parallellt med Anders Johanssons journalistiska undersökning arbetar advokat Sargon De Basso och hans biträdande jurist Karl Emil Ekdahl. De gör en juridisk granskning och undersöker om det går att hitta material som har sådan tyngd att de kan ingå i en resningsansökan. Bland annat har de med hjälp av en rättstolk gått igenom mängder av brev och anteckningar som pappan lämnat efter sig.

Skrev han kanske någonting om mordet?

I avsnitt 5 ringer Anders Johansson upp Sargon De Basso för att höra hur det går.

Spårmaterialet från Samirs fall ska finnas i mordrummet, längst ner i polishusets källare som Tekniska roteln förfogar över. I mordrummet finns spår från 200 mord och andra grova brott, som aldrig preskriberas, sparade. [twittra] Materialet ska sparas i 70 år. Det är bara en handfull betrodda personer som har tillträde, och vid vistelse i rummet måste skyddskläder bäras så att spåren inte ska riskera att kontamineras och förlora bevisvärde.

Men exakt vad som finns sparat har vi inte fått besked om än. Begäran om att få ta del av en förteckning över det spårmaterial som kan finnas kvar har gått till Polisens arkiv. En arkivarie har nu börjat arbeta med ärendet.

En förteckning måste genomgå sekretessprövning innan den lämnas ut.

En omständighet som vägde tungt när Samir dömdes var att han hade en skärskada i högra handen. Det var ett tekniskt bevis som talade emot honom.

Efter gripandet genomgick Samir en så kallad levandebesiktning och undersöktes av en rättsläkare, Kari Ormstad.

Expertisen sa att Samir med stor sannolikhet hade skurit sig på Morakniven vid attacken, som han själv uppgett i första förhören. Samir hade då sagt att han sett pappan blöda från sin högerhand och för att öka sin egen trovärdighet ville han kunna visa upp en likadan skada.

När åklagaren Bodil Borisson öppnade förundersökningen igen 1988 ville hon av naturliga skäl ha hans påstående om rakbladet kontrollerat.

Uppdraget gick återigen till Kari Ormstad, någon annan tänkbar expert fanns inte som kunde yttra sig. Hon var den enda rättsläkare som sett skadan, och beskrivit hur den sett ut i sitt undersökningsprotokoll. Nu var den läkt sedan länge.

Något foto av skadan togs aldrig.

När Kari Ormstad skulle yttra sig över om Samirs skada andra gången, om den kunde vara självförvållad med rakblad eller orsakad av morakniv vid mordet, fanns bara hennes tidigare yttrande som underlag.

Och då backade hon plötsligt en aning.

Läs yttrandet här:

Klockan 15.27, fem timmar efter gripandet, inleddes första förhöret inne på kriminalavdelningen i polishuset på Kungsholmen.

Och då upprepade Samir sitt erkännande som han lämnat till första patrullen på plats. Han berättade i detalj hur han huggit kniven i styvmamman.

Han kunde även svara på hur många hugg han utdelat, åtta nio stycken.

Ur förhöret:

Förhörsledare var Sune Klernäs. Han var tillfälligt inkallad till våldsroteln i Stockholm på grund av att annan personal där hade styrts över till Palme-utredningen.

Samir-fallet blev både hans första och enda mordärende.

Läs och ladda ner hela förhöret som pdf här.

Plötsligt, under arbetet med #Fallet, får vår reporter Anders Johansson ett samtal av kriminaltekniker Sonny Björk. Han ger det häpnadsväckande beskedet att det finns spårmaterial sparat.

Vad som finns kvar vet vi inte. Inte än. Men på listan över det som togs i beslag finns bland annat lakan, kuddar, handdukar, kalsonger, tröja, morakniv. Och örontops med blod på.

Samir har tidigare berättat hur han sett sin pappa torka av sig blod med handdukar, direkt efter mordet. Han minns att han fick frågor om uppstädningen efteråt, om det även fanns blodiga handdukar.

Tänk om de blodiga handdukarna finns kvar?  Vad skulle man i så fall kunna få ut av det?

Här är listan över vad som beslagtogs ur lägenheten efter mordet 1986:

Samir gick i klass 9A på Kämpingeskolan i Tensta och det var två veckor kvar till skolavslutningen 1986. Då blev hans styvmamma mördad hemma i lägenheten.

Samir erkände mordet och dömdes till sluten psykiatrisk vård. Ett och ett halvt år senare tog han tillbaka sitt erkännande. Utredningen öppnades på nytt med samma resultat som tidigare. Åklagaren ansåg att ingen annan än Samir begått mordet och domen stod därmed fast.

Inte sedan mordet skedde för 29 år sedan har Samir varit åter vid lägenheten på Glömmingegränd i Tensta. Samir berättar för Aftonbladets Anders Johansson om de minnesbilder som kommer tillbaka och det är mycket känslor som rörs upp på nytt. Vad var det egentligen som hände här den 21 maj 1986? [twittra] Den frågan ska vi söka svar på.

Samir blev åtalad och domstolen dömde utan minsta tvekan. Domskälen är sällsynt korta. I två meningar slås skulden fast.

”De uppgifter som Samir  lämnat om händelsen sammanställda med den åberopade bevisningen stöder hans erkännande. Gärningen skall bedömas som åklagaren påstått.”

Läs och/eller ladda ner hela domen här.

I stämningsansökan finns bevisningen för mordet beskriven på sex rader. [twittra] Åklagaren har även bakat in brotten ”grov stöld” och ”stöld” i åtalet. Samir åtalas även för att tillsammans med en minderårig kamrat stulit en plånbok och rikskuponger. Här kan du läsa och/eller ladda ner hela stämningsansökan.

Samir fick efter mordet genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Där slogs fast att han begått gärningen under inflytande av en psykisk abnormitet som var av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. Han blev kryssad som det kallas och dömdes till sluten psykiatrisk vård. Vården skulle ges vid barn- och ungdomskliniken på Långbro sjukhus.

 

Dådet i Tensta, där 15-årige Samir blev misstänkt, skedde alltså bara tre månader efter Palme-mordet. Sverige var fortfarande i chock. Flera hundra poliser hade styrts om från sina ordinarie uppgifter för att delta i jakten på statsministerns mördare, den största mordutredningen i Sverige genom tiderna. Även tidningarna var fullt upptagna med Palme. Fallet Samir skapade en notis i DN. Det var allt. [twittra]

Onsdagen den 21 maj 1986 hittades en kvinna död, i sovrummet i sin bostad i Tensta, av ambulanspersonalen. Omständigheterna talade för att hon bragts om livet. Ambulanspersonalen tillkallade polis som kom till platsen 09.45. Detta är vad som mötte dem. Alla bilder och texten nedan är hämtade ur protokollet från den tekniska undersökning.

Lägenheten är belägen en trappa upp i ett vanligt hyreshus och består av 4 rum och kök. Innanför den dörr som används mot trapphuset finns en större hall från vilken finns ingången till köket, vardagsrummet, klädkammaren, makarnas sovrum, badrum samt en mindre hall. Från sistnämnda hall finns ingångar till pojkarnas rum. I utrymmet mellan östra väggen och sängen, på rygg och delvis på ett ihopknölat sängöverkast, ligger den döda kroppen. På sängöverkastet mellan kroppen och den östra väggen ligger en kniv av typ Morakniv. Hela klingan är nedblodad. Heltäckningsmatta och sängöverkastet är besudlad av blod i anslutning till överkroppen. Blodsudd finns även på plastpåsen och framsidan av nattduksbordet vid huvudet.

I den lilla hallen på golvet ligger två fuktiga handdukar och på den ena finns det blod. I duschrummet som har anslutning till lilla hallen är golvet fuktigt. På golvet i badrummet ligger en gul tröja och ett par vita kalsonger. Blodbesudlingen på plaggen är mest koncentrerade till framsidan. Kalsongknäna mera indränkta med blod än plagget i övrigt.

I Samirs rum är sängen ombäddad och på en fåtölj ligger en del kläder.

I en hurts i rummet ligger två moraknivor, i slidor. I en intilliggande hurts är en låda placerad och i den ligger en tom knivslida av plast. Den ser ny ut. Kniven som ligger bredvid den döda kroppen passar i slidan.