Samir ringde larmsamtalet klockan 9.36. En kvart senare, strax före 10, kom ambulans och första patrullen fram och började titta på kroppen. Pappan hade lämnat lägenheten halv åtta och lillebror tio över åtta. I sitt erkännande sa Samir att han väntade tills han blivit ensam i lägenheten och därefter genomförde mordet.

Om vi räknar med att dådet tog minst fem minuter och Samir påbörjade angreppet direkt då lillebror gått, kan styvmamman ha legat död kvart över åtta som tidigast. Det innebär alltså att hon kan ha legat död maximalt en och en halv timme när ambulans och första patrullen anlände strax före tio.

Vad gjorde ambulanspersonalen för iakttagelser?

När Anders Johansson började granska fallet Samir var likstelheten en annan sak han reagerade på. Det verkade som att kroppen legat betydligt längre än vad Samirs erkännande medgav. Var pappan och lillebrodern hemma när mordet skedde?

I utredningen finns tre olika noteringar om hur långt likstelheten har framskridit. I teknikernas protokoll går det att utläsa:

De påbörjade alltså sin undersökning 11.15. Styvmamman kan då maximalt ha varit död i tre timmar. Men teknikerna konstaterade att ”knälederna har fullt utvecklad likstelhet”.

I avsnitt 6 jämför Anders Johansson noteringarna i utredningen med en tabell som  kriminalteknikerna använder för att se om det nu, nästan 30 år senare, går att få fram ett annat klockslag för när mordet skedde.

Tabellen är publicerad med tillstånd av kriminalkommissarie Tony Möörk.

Källa: https://kriminalteknikern.wordpress.com/dodstecken/

På dubbelsängens lakan syns massor av tydliga stänk av blod vid huvudändan, det ser ut som riktigt svarta prickar, en del kan vara stora som änden på en blyertspenna, kanske 5-6 millimeter. En del stänk måste vara mer än en centimeter i diameter. Det har kommit på båda kuddarnas örngott. På ena kudden är det säkert hundra stänk, på den andra gott och väl ett 50-tal.

Eftersom det varit fråga om en närkamp borde rimligen gärningsmannens kläder ha liknande stänk på sig. Men på bilden av Samirs tröja syns inte ett enda stänk.

När ambulanspersonalen kom till Glömmingegränd 20 mötte de en ung kille som satt på telefonbordet i hallen och grät.

Ambulansföraren frågade: ”Hej, sitter du här ensam. Vad har hänt här då?”

Killen svarade att han bråkat med sin mamma. När ambulansföraren frågar var hon är, pekar han mot sovrumsdörren och svarar: ”Där inne.”